Vänskap smiden i askan efter en eldsvåda

Open Homes är nu Airbnb.org

Airbnbs Open Homes-program har utvecklats och blivit Airbnb.org, en helt ny ideell organisation i enlighet med 501(c)(3). Tack för att du har varit med och skapat Open Homes-communityn med oss. Vi är glada över att ha med dig som en del av detta nya kapitel.

På morgonen den 8 november 2018 var Melissa Johnson mer än åtta månader gravid och unnade sig själv en sovmorgon medan hennes barn gjorde sig redo för skolan. Hon minns att hennes man och dotter pratade om himlen – den såg orange ut – och tänkte att det kanske brann i en närliggande stad.

En halvtimme senare ringde Melissas dotter. "Hon sa att skolan hade stängts. Jag reste mig och såg himlen – det var en chock", säger Melissa. "Det var rött och orange och såg ut som domedagen. Och sen såg jag askan överallt."

Melissa och hennes man, Trevor, hade bott i Paradise, Kalifornien, i 14 år – men flyttade in i sitt hem en vecka innan delstatens förödande Camp Fire. Den morgonen "sa något inuti mig att vi behövde samla ihop alla och ge oss av, bara för säkerhets skull, bara för att vara säkra."

Förutom Melissa, Trevor och deras två barn inkluderade "alla" även Trevors far, två grand danois-hundar, en dvärgpudel, en katt och en kanin. De tryckte in sig i två bilar och Melissa skyndade sig att hämta sina barn.

"Folk var panikslagna och körde som galningar. Det var absolut något du kunde förväntat dig att se på film. Du förväntar dig inte att behöva genomleva det och se något så skrämmande. Eld till vänster, höger, framför dig, bakom dig. Ibland kändes det som att jag körde in i elden – och jag visste inte om jag valde rätt väg. Jag grät hela tiden."

Familjen tog sig så småningom till Chico, Kalifornien, där de kunde bo hos Melissas syster, men det var en tvårumslägenhet där fyra kombinerade hushåll skulle få plats. "Vi var totalt 15 personer och 18 eller 19 djur", säger Melissa. "Min mamma sov i sin Durango (stadsjeep), men det var ändå fullpackat i en lägenhet på kanske, 45 kvadratmeter? Särskilt eftersom jag var gravid så var det väldigt obekvämt. Så jag visste att vi var tvungna att hitta något annat."

Några dagar efter att Camp Fire hade startat satt Cinde Dolphin i kyrkan och lyssnade på sin pastor prata om att "satsa allt". "Han pratade om att inte hålla igen och verkligen göra sitt liv värdefullt genom att hoppa i med båda fötterna", säger Cinde, en entreprenör i Sacramento, Kalifornien.

Cinde hade jobbat ideellt hela livet och engagerade sig redan i kyrkans ungdomsgrupper. Hon var mentor för en tonåring som bodde på fosterhem och organiserade bland annat frukostar för hemlösa. "Men när jag hörde orden tänkte jag: "Precis här i krokarna i Butte County pågår en fruktansvärd brand, och jag har inte 'satsat allt'. Att skicka några filtar och T-shirts är ju snällt, men hur kan jag bli en del av återhämtningsprocessen?"

Hon kontaktade sin lokala brandkår, och de hänvisade henne till Open Homes. Cinde hade aldrig varit värd för Airbnb-gäster, och hon är själv hyresgäst i sitt Sacramento-boende, som också inkluderar ett litet gästhus. Med tillstånd från sina hyresvärdar städade hon gästhuset och annonserade ut det på Open Homes katastrofhjälpssida.

"Inom en timme", säger Cinde, fick hon ett meddelande från Melissa. "Öppningsraden var – jag kommer aldrig att glömma det – 'Gud välsigne dig'. Och sedan fortsatte [Melissa] med att beskriva sin familj: en 11-årig son, en make, en svärfar som hade en funktionsnedsättning. Hon sa: 'Vi är desperata just nu. Vi är en liten familj med ett par hundar. Vi vet att det kan vara ett problem, men om du är öppen för det vill vi gärna bo hos dig. Och en sak till, jag är också väldigt gravid.' Hela scenariot träffade mig rakt i hjärtat – jag tror inte att någon någonsin skulle kunna säga nej till det."

Cinde svarade omedelbart och efter mindre än 24 timmar anlände Melissa och hennes familj till Sacramento. Som förstagångsvärd minns Cinde att hon hade blandade känslor. "Jag var orolig, för jag hade aldrig erbjudit boende till en främling. Innan jag öppnade dörren tänkte jag: 'Jag hoppas att jag gör det rätta. Jag är en ensamstående kvinna som bor i det här huset och det här kanske inte är rätt sak att göra ...' Men när jag öppnade dörren och såg [Melissa] visste jag på en sekund att jag absolut gjorde det rätta."

Melissa minns också att hon kände sig nervös. "Du vet inte vilken typ av situation du kommer att hamna i, och efter en så stor, tragisk chock hade vi haft svårt att bearbeta allt", säger hon. "Men Cinde och hennes leende bara lyste upp allt och fick oss att känna oss bekväma. Man kunde se att hon var en väldigt rar person."

Cinde hade gjort en del förberedelser för att hjälpa familjen att känna sig bekväma genom att ta fram rena handdukar, ett par portabla värmeelement och varm choklad i gästhuset. "Jag försökte bara förutse vad som kanske behövdes mest när du flyttar in på ett nytt ställe och tänker: 'Vad gör jag nu?'"

De två kvinnorna hade SMS:at fram och tillbaka om logistiken, så Melissa visste vad hon kunde förvänta sig vad gällde boendet. "Cinde berättade att det skulle bli trångt, men hon var OK med det så länge vi inte hade något emot det. Och vi kan såklart få allt att fungera. Det fanns en extra utdragbar säng, ett fint litet badrum – det var väldigt gulligt. Det kändes som ett hem hemifrån."

Genom Facebook meddelade Cinde vänner att hon hade gäster som hade förlorat allt i Camp Fire. Grannar lagade middag och vänner levererade blöjor, kläder och en lekhage till barnet som var på väg. "Mina vänner bara tog tag i det", säger Cinde. "Jag tror att det gör ett större intryck om man känner till den faktiska familjen som man hjälper – folk vill se med egna ögon att det de gör hjälper verkliga personer."

Även om Melissas familj bara stannade tre nätter hos Cinde innan de hittade en mer permanent lägenhet så gav det dem möjligheten att vila och planera sina nästa steg. "Jag trodde att de skulle gråta och vara väldigt ängsliga", säger Cinde. "Men istället var deras inställning: 'Tack. Vi ska komma på fötter igen, och vi är glada att vi har hittat ett ställe där vi kan göra det.' [Det var] en möjlighet för dem att få ladda om mentalt, att inse att om du tar det en dag i taget, så kan du ta dig igenom allt."

Idag bor Melissas familj i en lägenhet i Carmichael, cirka 20 minuter från Cinde. Dottern Annette föddes fem dagar efter flytten och Cinde och Melissa hörs ofta via SMS och delar uppdateringar och babybilder.

Nyligen anställde Cinde Melissa för att göra produktutbildning för hennes lilla företag, så hon kan arbeta deltid medan hon tar hand om barnet. Melissa säger att Cinde "är en speciell person. Hon gjorde avtryck i mitt liv. Jag kommer aldrig att glömma hennes vänlighet och att hon bara var där för oss. Hon fortsätter att finnas där för oss och erbjuder sin hjälp när vi behöver det."

Melissa och Trevor funderar fortfarande på hur och när de ska börja med återuppbyggnaden i Paradise, men att återvända är definitivt deras långsiktiga mål. "Före branden hade jag nog en annan uppfattning om vad ett hem är", säger Melissa. "Ett hem, för mig, är där ens familj är. Det går att skapa ett hem var som helst."

Bli del av en växande community som frigör kraften i att dela med sig under tider av nöd.

Information i denna artikel kan ha ändrats sedan den publicerades.